Kategori: Fotboll Nyheter

En förändring gick att skönja redan inför damernas fotbolls-VM 2019. Då hade Coca-Cola för första gången damspelare på sina flaskor, kreditkortsföretagen Mastercard och Visa investerade också stort och kläd- och skojätten Adidas gick ut med löftet att deras sponsrade damspelare skulle få samma bonusar som herrarna.
Utvecklingen har fortsatt åt samma håll, med allt fler storföretag som investerar i damfotbollen. Ändå är sporten en på många sätt outnyttjad guldgruva.
Det menar i alla fall Europeiska fotbollsförbundet (Uefa). I sin nyligen släppta rapport ”The Business Case for Women’s Football” deltar över 20 000 personer, 162 klubbar, 42 ligor och 11 kommersiella partner. Uefa kommer i den fram till att den europeiska damfotbollens marknadsvärde, i nuläget estimerat till runt 116 miljoner euro (drygt 1,2 miljarder kronor), kommer att växa mångfalt de kommande tio åren.
Bästa scenariot pekar mot ett årligt marknadsvärde på omkring 7,25 miljarder kronor 2033, sex gånger så mycket som i dag.
Det är fortfarande småpengar om man jämför med herrfotbollen. Som jämförelse kan man titta på de globala transferkostnaderna 2021, då herrklubbarna spenderade över 50 miljarder kronor på övergångar. Damerna nådde samtidigt för första gången över 2 miljoner euro (runt 22 miljoner kronor) i sammanlagda övergångskostnader.
”Står för fler värden”Men som varumärke har damfotbollen samtidigt en fördel av att inte vara en lika övermättad marknad, tror damallsvenska Rosengårds klubbchef Jenny Damgaard.
Du får mer ”bang for the buck” plus att damfotbollen står för fler värden än bara på fotbollsplanen. Vi som förening jobbar väldigt mycket med vår sociala verksamhet och hållbarhet. Det är också attraktivt för samarbetspartner, säger Damgaard.
Det växande intresset från företagen går hand i hand med allt större publiksiffror. Den senaste upplagan av Champions League – för första gången med ett gruppspelsformat – innebar exempelvis en fördubbling av antalet tv-tittare jämfört med säsongen före. Flera publikrekord slogs också under turneringens gång, med världsrekordsiffran för en dammatch, 91 648 åskådare, i semifinalen Barcelona–Wolfsburg på Camp Nou, som höjdpunkt.
Sommarens EM markerade den senaste publikfesten, med totalt 574 000 åskådare på plats i England och över 365 miljoner tv-tittare världen över.
Det är en snöboll som kommer fortsätta rulla, tror Joel Pallvik, senior rådgivare på byrån Pack Train, som jobbar med marknadsföring för klubbar, ligor och förbund inom svensk idrott.
Jag tror att damfotbollen kommer att bli ännu mer kommersialiserad och att det på sikt kommer att bidra till mer publik. Fram till nu har man dopat vissa publiksiffror genom att ge bort gratisbiljetter eller gjort ett jippo av det tillsammans med en herrmatch. Det är inte fel utan en jättebra strategi för att förändra ett beteende, säger Joel Pallvik.
Men medan intresset ökat stort ute i Europa, står publiksiffrorna still i damallsvenskan.
Damfotbollen är på väg in i finrummet och har internationellt hittat en ny publik. Det är inte den klassiska fotbollspubliken, utan det är mer familjer och tjejer som går. I Sverige har inte publiken hängt med på samma sätt och om inte publiken kommer är det svårt att få lukrativa tv-avtal och få stora sponsorer att förstå potentialen som finns, säger Joel Pallvik.
Landslagssuccé räcker inte
Tomas Hoszek är generalsekreterare på Elitfotboll Dam, de svenska elitklubbarnas intresseorganisation. Han gläds åt att damfotbollen växer, men bekymras samtidigt av att Sverige har svårt att haka på.
Vi har märkt av ett ökat kommersiellt intresse sedan VM 2019, efter det har intresset växt för varje år. Men damfotbollen i Sverige har ett fortsatt behov av att få in mer resurser, både personalmässigt och ekonomiskt. Vi vill höja vår omsättning på både liga- och klubbnivå, och fortsätta arbeta för att få in mer pengar i damfotboll och få fler företag att investera i damfotboll, säger Tomas Hoszek.
Joel Pallvik ser också gamla vanor som en potentiell hämsko för utvecklingen.
De stora utmaningarna i Sverige är att få dit publiken och att damfotboll ska prioriteras i styrelserummen. Där finns fortfarande lite negativitet kring damfotboll och man vill hellre lägga pengar på herrfotbollen, säger Joel Pallvik.

– Är man där uppe är det inte otänkbart att en annan klubb än Malmö vinner SM-guld, säger han i podcasten Lundh.
IFK Göteborg har stått för en imponerande säsong och vid vinst mot näst jumbon Helsingborgs IF i kväll så är man bara två poäng efter Hammarby som innehar den sista Europaplatsen.
Ifall Blåvitt lyckas hacka på i guldracet redan i år återstår att se, men lagets huvudtränare Mikael Stahre tror att man är där inom några år.
– Tittar man på, förutom Malmö, alltså Djurgården, AIK och Hammarby, så är det klubbar som de senaste åren har blivit cementerade i det övre skiktet. Bevisligen vinner inte Malmö varje år, även om de kommer vinna ofta. Är man där uppe är det inte otänkbart att en annan klubb än Malmö vinner SM-guld, säger han i podcasten Lundh och fortsätter:
– Är man i det segmentet är det inte omöjligt att man kan stå längst upp. Utan att måla in mig i ett hörn är den tiden definitivt greppbar. Det går inte att prata om en exakt tidsperiod, men inom de närmsta åren, definitivt.
Senast IFK Göteborg blev svenska mästare var 2007.
EKWALL kommenterar allsvenskan: Fördömer AIK- och Bajen-supportrar efter kravallscene.

Varberg BoIS föll borta mot Kalmar FF och för att göra en lång historia kort är det bara att medge att det var rättvist – för Kalmar är ett bättre fotbollslag än Varberg.
Ändå kändes 1-0 målet onödigt. För efter en överraskande fin start av BoIS kunde f d boisaren Sebastian Nanasi tråckla in bollen efter Tobias Carlssons fina brytning men där ett passivt försvar (Tranberg, Le Roux) inte förmådde få bort bollen. Ett mål som sedan också kom att sätta ”tonen” för matchen.
Förarbetet stod en annan gammal varbergare för – Nahom Netabay som trädde in bollen till en framrusande Oliver Berg. När sedan Gustaf Norlin dunkade in 2 bollar för Göteborg mot Mjällby var det dels ett tecken på hur många fina fotbollsspelare som passerat innanför vändkorsen på vallen de senaste åren, men det blir också tydligt hur mycket Varberg saknar den typen av spelare idag.
Des Kunst verkar inte räcka till på allsvensk nivå (svag idag). 24-årige Eliton Jr hade ”fötterna” och erfarenheten men har fått förvånansvärt lite speltid. Ismet Lushaku är bra i spelet ute på plan men har hittills saknat de poänggivande verktygen i offensiven. Oliver Alfonsi blandar och ger men känns inte riktigt ”där” ännu. Filip Bohman tar steg i rätt riktning men spelade division 1 fotboll så sent som för en månad sedan. Och de där division 1-lirarna som bara kunde gå in göra avtryck i allsvenskan verkar BoIS inte kunna hitta längre. Utan då får man istället förlita sig till den ”gamle” Robin Simovic och en irrationell Alexander Johansson som i fjol behövde lånas ut till Brage för att få speltid.
Och det räcker inte riktigt. För med 18 gjorda pytsar är man näst sämst i allsvenskan och med drygt två tredjedelar av serien spelade är det fortsatt offensiven som är problemet. Med fler spetsspelare på plan hade också ett par av den senaste tidens oavgjorda resultat kunnat omvandlas till seger även om man rätteligen borde fått med sig en trepoängare mot Djurgården.
Som tur är (hittills) för Varberg så har lagen under strecken fortsatt ingen större lycka även om Degerfors fick med sig en sen poäng från boisarnas mardrömsarena Bravida. Värnamo sänkte Helsingborg med ett 3-2 mål på fem minuters övertid och GIF Sundsvall kan vi nog redan räkna bort. Och det är nog de tre lagen som BoIS måste ha bakom sig för Värnamo har som jag ser det ett bättre grundspel än BoIS och framför allt har man Marcus Antonsson som nú är uppe i hela 16 mål! En imponerande utveckling för veteranen som ifjol helt körde fast i Halmstads defensiva spelfilosofi men nu gör sin målmässigt bästa säsong – någonsin.
Och i nästa match har ”degen” ett Mjällby, som helt verkar ha klappat ihop idag mot Göteborg hemma på Stora valla. Samtidigt som Varberg ska ta sig an ett efter tränarbytet pånyttfött AIK som kommer med en stor klack och där Jocke Perssons Boys åter ska få ”hantera” 4 svartklädda män som ska försöka palla trycket.
Man behöver inte heta Albert E. för att kunna räkna ut vad avståndet ner till den där kvalplatsen kan vara på valdagens kväll.

I dag sänkte han tabelljumbon Sundsvall nästan på egen hand med två mål och en assist.
– Så skönt att ta tre poäng och hålla nollan när alla förväntar sig att vi ska vinna, fotboll är inte så enkelt, säger Sotirios Papagiannopoulos till Discovery+.
Efter en halvrisig start på säsongen så verkar det som att AIK:s Nicolas Stefanelli börjat hitta rätt på allvar. Ett mål mot IFK Norrköping, följdes upp av ännu ett i derbyt mot Hammarby och i eftermiddag såg han till att fixa tre poäng mot ett krisande Gif Sundsvall.
Det började med att han fick tag i en retur i slutet av den första halvleken som han skickade upp i nättaket utan pardon.
Tio minuter in i den andra halvleken spelade han sedan fram till 2–0. Den här gången var det dock Sotirios Papagiannopoulos som stod för det mesta och det bästa av förarbetet även om Stefanellis diagonala passning till Nabil Bahoui vid den bortre stolpen var riktigt fin.
Och med tio minuter kvar att spela satte han spiken i Gif-kistan efter att ha tråcklat sig igenom Sundsvalls försvar och dunkat in 3–0.
Förlusten var Sundsvalls åttonde raka i allsvenskan och nu börjar goda råd bli riktigt dyra för bottengänget. De kan dock ta med sig den första halvleken mot AIK och bygga vidare på det då de inte alls var ofarliga under den första halvan av matchen.
– Vi lär tacka Kristoffer Nordfeldt som gör två fantastiska räddningar i första halvlek, med lite otur hade vi kunnat ligga under med 2–0 i halvtid, säger Sotirios Papagiannopoulos till Discovery+.
Till slut vann AIK matchen med 4–0 sedan Sebastian Larsson skickat in en straff och nu har man sex poäng upp till serieledaren Häcken, som tappade poäng hemma mot Degerfors i dag.
– Vi försöker bara ta match för match och koncentrera oss på oss själva sen får vi se hur långt det räcker, säger Papagiannopoulos.

I tider då IFK inte kunnat utmana om SM-guld kan en cuptriumf betyda mer än vad man tror.
– Det gick elva år sedan sist, må det aldrig ta sån lång tid igen.
Orden var en herres i mängden på Götaplatsen en kall novemberafton 2007. Jag som tolvåring hade precis fått uppleva min första planinvasion och kunde bli van av känslan att stå intill Poseidon för att se spelarna lyfta Lennart Johanssons pokal på konserthusets balkong.
Mina första upplevelser som supporter var derbyförluster mot Öis, kvalmatcher mot Västra Frölunda, 5 000-åskådarmatcher mot Sundsvall på ett kallt och blåsigt – men ack så älskvärt Gamla Gamla Ullevi – och hot om tvångsdegrading efter skattefiffel. På pappret blev jag en infödd supporter i motgång, men kulturen och atmosfären runt Sveriges framgångsrikaste klubb andades ändå av framtidstro, vinnarkultur och medvind, även när resultaten gick emot.
Så är det inte längre.
SM-Guldet brukar vi numera spela bort i den sjunde omgången, om vi tänker vi bort fiaskoavslutningarna av serien 2009 och 2015. Vinnarkulturen finns inte där längre för att kunna vända på svaga perioder och hoppet är det första som överger en. Nej, IFK Göteborgs enda framgångar sedan guldmatchen 2007 har kommit i cupen.
2008 vann vi den där goa straffläggningen på Fredriksskans, när Kim Christensen kom att bli älskad för all framtid. Jag fick förvisso inte åka på den finalen utan avnjöt den i godan ro framför TVn med en burk cola.
2013 åkte vi upp med 6 000 man, en otrolig siffra med tanke på den svaga bortakulturen vi hade då, och tog över hela Solna. Friends Arena hade precis blivit invigd och Hammarby hade redan hunnit fira ett bandyguld tre månader tidigare på Kompisvallen. Vi blev tilldelade Norra Stå, klibbade räckena med den fyndiga texten ”Friends Boys” på orange bakgrund och kom att spela en riktigt grisig match mot Djurgården.
En skadad Pontus Farnerud gjorde en heroisk insats vill jag minnas och det var också han som fick skjuta in den avgörande straffen framför oss som hade längtat i sex år för att beträda en gräsplan i eufori igen. Min kusin lyckades knipa åt sig den matchvinnande bollen, min kompis tokrusade till Djurgårdsklacken och hetsade tills han insåg att de minsann inte skulle låta honom stå och gestikulera i frid. Jag kramade mest bara om allt och alla samt gjorde korstecknet på den vattensjuka planen. Vi var tonåringar och vi levde våra bästa liv. Minns att jag kom hem just i tid för att fira min student dagen därpå.
2015 fick vi fira cupguld på Gamla Ullevi mot Örebro. Jag minns att Alexander Axéns gäng låg toksist i Allsvenskan men lyckades ändå bjuda upp till dans och ta ledningen mot oss. Vi vände och vann, men på grund av att IFK skulle spela allsvensk fotboll på planen ett par dagar senare undvek supportrarna en planrusning. Tyvärr. Men glädjande nog såg John Alvbåge mig på läktaren, tog pokalen, sprang till mig och lät mig både ta ett foto och hålla om trofén – även den cupfinalen blev ett minne för livet.
2020.. Pissåret. Jag såg matchen med några kamrater på någon pub. Safari gav oss guldet och sedan promenerade vi till Gamla Ullevi för att fira med Poya Ashbaghi och Ferran Sibila vid spelarentrén. Mäktiga scener, men kanske inte riktigt en cupfinal att berätta för barnbarnen om en vacker dag.
Nu är vi här 2022. Har inte närmat oss ett SM-guld på snart sju år och är svältfödda på framgång och Europaresor. Torns IF står för motståndet. Ett jävla lågdivisionsgäng. Jobbet ska bara göras. För då är vi plötsligt tre enkla gruppspelsmatcher och tre slutspelsmatcher ifrån att skapa nya minnen för livet. För Berg, Wendt, Hahn och Gurra är en match borta i Lund kanske en seg dag på jobbet, men det kan vara början för flera supportrars lyckligaste minnen. Så vinn, för historien, för framtiden och för oss.

För elfte raka matchen misslyckades Elfsborg med att ta tre poäng.
Men efter förlusten mot Djurgården på Tele 2 arena fick måndagskvällen en något dyster fortsättning.
Alexander Bernhardsson åkte nämligen på en dopingkontroll, men utan att kunna kissa vilket gjorde att han blev kvar när spelarbussen åkte hem till Borås.
Dubbla mardrömmen för Elfsborg – Bernhardsson fast i Stockholm.
Men efter förlusten mot Djurgården på Tele 2 arena fick måndagskvällen en något dyster fortsättning.
Alexander Bernhardsson åkte nämligen på en dopingkontroll, men utan att kunna kissa vilket gjorde att han blev kvar när spelarbussen åkte hem till Borås.
Tio raka matcher utan en vinst för Elfsborg blev elva raka när Djurgården vann med 2-1 på Tele 2 arena.
Trots stora hemvändarnamn under sommarfönstret har Elfsborgs mardrömssvit fortsatt. Och spelare som Niklas Hult har ännu inte vunnit sedan hans återkomst i Elfsborg.
– Det är surt asså. Det känns tungt just nu. Vi får en tuff uppförsbacke direkt, lite som Malmö-matchen och Mjällby-matchen där de får ett tidigt mål. Då blir det jobbigt. I den andra halvleken steppar vi upp lite, det var bättre då och vi skapar mycket chanser. Vi är ganska nära en kvittering.

Det var nära mot slutet, men ska det krävas en drömfrispark för att det ska ske?
– Vi får kämpa jävligt hårt för att få de här målen samtidigt som vi släpper in ganska enkla mål, så har det varit i de senaste matcherna. Vi kämpar i uppförsbacke. Men prestationsmässigt gör vi ytterligare en okej match. Surt att säga när man får med sig noll poäng. Så är det just nu, vi får fortsätta att köra och tro på det vi gör.
Inte vunnit med Elfsborg sedan återkomsten.
Hult har nu spelat sex matcher för Elfsborg sedan återkomsten och han har ännu inte fått se sitt lag segra.
– Man spelar fotboll för att vinna matcher, klart det är surt.
Känner man ett tryck då du och Sebastian Holmén kommer som en stora hemvändare?
– Nej, det tycker jag inte. Det hade varit skillnad om vi var två anfallare, då ska vi göra mål. Vi försöker att bidra med det vi är bra på.
Hur är stämningen i gruppen?
– Jag tycker att vi höjer oss varje vecka med träningsintensiteten, vi har sett bra ut på träningen. Även i matcherna. Det hade varit skillnad om man känner att vi är skitdåliga, men vi tycker ändå prestationsmässigt är det bra. Men det går inte säga så hela tiden, vi vill hellre göra en dålig match och vinna med 1-0.
Dubbla smällen – spelarbussen åkte utan honom
Och efter förlusten mot Djurgården åkte Elfsborg på ännu ett bakslag. Efter matchen skulle flera spelare dopingtestas, bland annat Alexander Bernhardsson. Men han lyckades inte att kissa i tid och spelarbussen var tvungen att vända hem mot Borås – utan honom.
Klubbchefen Stefan Andreasson ville inte kommentera det förutom att det ”inte är roligt”.

Kalmar fick hjälp mot IFK Göteborg, och under söndagskvällen var det dags igen när ett självmål gav segern till de rödvita.
Kalmar FF kommer till spel mot Malmö FF med en vinst mot IFK Göteborg i bagaget. Att Malmö skulle föra spelet och sätta KFF i en ovan position var inget förvånande. De himmelsblå söker sig oftast till sin offensiva högerkant och ger David Olafsson en del att jobba med. Kalmar får ägna mycket tid under den första halvleken till att spela sig ut Malmös press. Även om hemmalaget har bollinnehavet i den första halvleken kommer de inte till några farliga målchanser. Kalmar är nära ett mål i den första halvleken när Axel Lindahl tar en fin löpning, dock hittas en helt felaktig offside.
I den andra halvleken höjs det fysiska spelet från de båda lagen. Både Romario och Calle Gustafsson får agera slagpåsar när både Felix Beijmo och Jo Inge Berget går hårt åt de rödvita. Hemmalaget spelar upp sig i den andra halvleken och Kalmar får jaga mycket boll. Att Malmö inte spelar ut Kalmar och lyckas göra mål skapar frustration hos såväl de himmelsblå spelarna och de himmelsblå supportrarna. Kalmar får ett fint läge när Oliver Berg och Nahom Netabay startar en omställning som dock leder till en resultatlös hörna. Kalmar finner ett utmärkt frisparksläge med kvarten kvar att spela och det märks att Kalmar sätt att spela stör Malmö.
Kalmar skulle dock ta sin första seger på Eleda Stadion sedan säsongen 2010. Noah Shamoun får in bollen i boxen där Lasse Nielsen stöter in bollen i eget mål och stadion börjar tömmas från hemmasupportrar. En oerhört viktig seger mot en svår motståndare bäddar inför en fin match när Varberg kommer till Guldfågeln i nästa omgång.