Om vi skulle fånga själva essensen i toppfotbollen här och nu, i september 2022, så är det exakt här vi skulle landa.
Paris Saint-Germain mot Juventus, i Champions League. En krock mellan kulturer, mellan giganter, mellan nouveau riche och adel. Allt mitt i den brännande konfliktytan som ligger bakom 2000-talets avgörande fotbollspolitiska fråga – den som fått Juventus att gå hela vägen till EU-domstolen: ska Uefa få styra, så att statsägda uppkomlingar får förstöra deras spelplan?
Och inte bara det.
På presskonferensen inför jättemötet fick Christophe Galtier och Kylian Mbappé frågor om hur de ser på kritiken de fick när de valde att flyga privatplan till ligamatchen mot Nantes i helgen. Chefen på SNCF, Frankrikes SJ, dundrade mot PSG. Varför tog de inte det miljövänliga snabbtåget de två timmar det tar till Nantes?
Som de fnissade.
– I morse pratade vi med vår resebyrå, vi ska se om vi kan resa med en strandseglare nu, garvade ”Galette”, tränaren som tjänar hundra miljoner om året.Skapade stor konst
Mbappé, den moraliskt engagerade Qatar-anställde, hade inget att säga alls.
De hängdes ut på tork efter det, alla från ministrar till Greenpeace (som dök utanför Parc des Princes med strandseglare) slaktade dem öppet. PSG är sannerligen inte ensamma om att alltid välja flyget, fotbollssupportrar har reagerat på miljöaktivisternas aktioner på arenor med en blandning av grabbflabb och irritation. Det var bara det att ointresset för klimatfrågan blev så tydligt när två Qatar-anställda satt framför världspressen och ironiserade över det sjuka i att frågor ställs.
Om vi nu leker med den sinnesomvälvande hypotesen att världens främsta klimatforskare har rätt så förtjänar frågan kanske mer respekt än så.
Toppfotbollen fortsätter segla i väg med Qatar Airways, på tiotusen meters höjd över ett Frankrike som brunnit halva sommaren. Men sedan spelade de fotboll, inför en Virage Auteuil som glödde av röda eldar.
Efter fem minuter hade Kylian Mbappé skapat stor konst, ett volleyavslut efter en sensuell Neymar-lyftning. 1–0, Paris est magique.
Vem behöver en planet då?
Galtier är en tränare som är svår att inte tycka väldigt mycket om (i normala fall), han har gjort en vettig inventering av PSG:s styrkor och svagheter, förstärkt fint där det behövs (Vitinha!) och fått Messi, Mbappé och Neymar att åtminstone mima försvarsspel. Och det är fortfarande som att de fuskar när de droppar in bollar bakom en backlinje och låter Mbappé flyga (förlåt) fram. Det ser så enkelt ut, till och med mot ett Allegri-lag. Efter en halv halvlek spikade Mbappé in ett mål till, efter ett väggspel med Hakimi.
Går det att stoppa PSG?
Planeten kan vi prata om en annan gång
Det är inte särskilt svårt att förstå att det krävs extremt mycket magi av de där tre längst fram när de ställs mot lag som både har klasspelare och ett kollektiv (Real Madrid, FC Bayern, Manchester City framför allt). Direkt efter paus rann Mbappé ifrån en gång till, men dunkade bollen i gaveln i stället för att rulla fram Neymar till öppet mål. Där finns problemen: de sliter inte som ett lag defensivt, ibland glömmer de bort att de är ett lag över huvud taget.
Till och med mot ett svajande Juve såg det ömtåligt ut av och till. Milik och Vlahovic hotade i luften, och Gigi Donnarumma gjorde en Donnarumma-match – vilket inte enbart är positivt. Italienaren gjorde drömräddningar (en Milik-nick före paus, en Vlahovic efter), men däremellan var han ute och hängde tvätt medan Weston McKennie nickade in 2–1 på hörna.
Juventus stabiliserade matchen, försökte stjäla en poäng men det var till slut närmare 3–1 än 2–2.
PSG vann, Parc des Princes gungade, Galtier har vunnit i Champions League för första gången och alla stora drömmar lever fortfarande i Paris.
Mbappé vevade i gång sin publik, de jublade som svar i en smällhet fransk septemberkväll. En flygande start på säsongen.
Planeten kan vi väl prata om en annan gång.
